Plåga

Så länge jag inte tänker på gårdagen så känns det bra. Så därför bestämmer jag mig för att fortsätta ignorera det. Idag har jag en träningsvärk från en annan planet och dödens smärta i min stortå men jag ska trots det bege mig ut och springa om en stund med Gyltene. Operation kondition väntar inte på någon. Jag tänker att om man kommer till en tillräckligt hög smärttröskel så slutar man till slut känna något. Underbart ju!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0