WBM

Sitter för tillfället i soffan och myser lite med adventsljusstakarna tända i fönstrena och kaffesmak som dröjer sig kvar i munnen. Har precis slagit in några julklappar och som vanligt blev det inte alls lika snyggt som jag hade tänkt mig (varför ska det vara så svårt att få det snyggt??).

Är tillfällig gräsänka då min sambo är på väg hem från Malmö. Imorgon är det den 30/11. Kanske inget speciellt datum.Fast imorgon, för sex månader sen (alltså den 30/5) så förändrades mitt liv.

 

Jag hade skrivit omtenta på dagen och sedan mest firat att jag äntligen var färdig med skolan och plugget. Sent på kvällen fick jag en fråga från en kille jag mailväxlat med om jag ville följa med på promenad. Klockan var egentligen lite mycket men det var tidig sommar och jag ville väldigt gärna träffa honom så jag sa ja. Och vi bestämde oss för att träffas på Nyhems torg, utanför Netto. Självklart kom jag först och där stod jag, med fjärilarna i magen, och visste inte var jag skulle titta. Och precis när jag började bli nervös/småirriterad över att han inte dök upp så kom han gående mot mig.

Jag vet inte om jag visste direkt att det var Han. Men jag vet nu att det är Han. Efter en flera timmars lång promenad som mest gick runt runt runt kvarteret så fortsatte kvällen i hans lägenhet där han visade mig ett youtube-klipp om gasplaneten och en kvinna som stickade som en galning. Inte alls särskilt betydelsefullt men ändå minns jag det. För den kvällen träffade jag Erik. Och jag vet inte vad eller var jag skulle vara idag utan honom.

Han får mig att le bara vid tanken på honom.

Han får mig att bli glad när jag är nere.

Han får mig att bli lycklig.

 

Sex månader av mitt liv har jag spenderat med honom. Och jag ser fram emot att få spendera ännu mer tid tillsammans med honom.

 

Kärlek

Idag har inte varit världens bästa måndag precis. Bortsett från att vädret varit grått och trist så har arbetsdagen inte varit särskilt givande med mestadels strul som fördärvat mina planer. Hade bokat in mig på en timmes Crosstraining (stenhård cirkelträning för den som inte vet) och har ända sedan tidig morgon gått och velat fram och tillbaka i tankarna på huruvida jag ska träna eller inte. Mestadels lutade det åt att inte träna utan istället stanna hemma, städa lite och sen bara vila.

Men, hör och häpna, jag var så oerhört duktig (ja, jag skryter om mig själv) så jag masade mig till det där passet och utförde det med bravur! Så nu är jag fullständigt slut i kroppen, men ack så skönt! Och för tillfället står min fina sambo och lagar middag medan jag skriver dessa orden. 

Förresten... Jag hann städa innan passet plus att jag gick och slängde sopor. Man kan bara man vill, ibland behöver man bara en spark i ändan!

Nu - mat!!

Kärlek

Jag har egentligen inte något tips eller knep på hur man blir nöjd med sig själv. Ingen är perfekt (varken till utseende eller sin personlighet) men ibland måste man helt enkelt få njuta av allt man åstadkommit och vara nöjd. Idag var en sådan dag. En dag då jag har varit nöjd med mig själv.

På senaste tiden har jag börjat inse att jag, rent fysiskt, ser väldigt bra ut. Och då menar jag det på ett sånt vis att min kropp ser hälsosam ut och viktigast av allt, jag känner mig hälsosam! Jag är snygg helt enkelt.

För första gången på jag vet inte ens hur många år kan jag ärligt tänka tanken att jag är snygg och faktiskt känna att det är så jag tycker.

 

 

Jag strävar och kämpar förstås vidare mot mina mål att bli starkare, fysiskt och psykiskt, men under tiden så njuter jag av att jag ser ut som jag gör och att jag faktiskt är bäst (utifrån mina förutsättningar, inte jämfört med alla andra).

Hur kul är det att ständigt kämpa och slita mot ett mål som känns alldeles för långt bort? Man får inte glömma bort att njuta av vägen dit, att se att man faktiskt åstadkommer saker även under sin kamp. Alla små steg är viktiga, för alla steg framåt är ett steg i rätt riktning.

Helt plötsligt står man där, framme vid sitt mål. Och då kan man njuta ännu mer. För ta mig tusan vad jag är GRYM! (Säg det till dig själv du också. Det känns bra.)

 

Kärlek

Dagarna springer iväg. Det känns som att jag aldrig hinner det jag borde göra och att allt man planerat och ser fram emot som ska hända helt plötsligt har hänt. Det är redan november och snart står man där och laddar för julen med mat, paket och kärlek.Det känns för tidigt.

Förr har jag varit någorlunda redo men i år känner jag mig inte alls redo. Jag är fortfarande kvar i sensommaren och väntar på att hösten ska komma. Jag går och väntar på att vänja mig vid livet som heltidsarbetande. Jag går och väntar på att mer tid ska komma så jag ska kunna göra allt det där jag tänkt göra när jag börjat jobba. 

 

Men vad är det egentligen som jag tänkt göra undrar jag nu. Jag har inte all tid i världen men jag har ändå tid över. Tid till allt det där som jag nu inte kan komma ihåg.

Jag läser lite (oftast inte så mycket eftersom jag blir för trött och somnar), tränar någon gång i veckan, dricker en kaffe eller två med en fin vän. Sen är det förstås allt det där vanliga, som att laga mat, tvätta, städa, handla och gå omkring här hemma och plocka lite här och var.Det kanske är det som är livet.

Livet kanske är att gå upp på morgonen och göra sina timmar på jobbet medan man tänker på helgen och allt man ska hitta på.

Livet kanske är att komma hem på kvällen och börja laga mat och dricka kaffe om man hinner efter man ätit.

Livet kanske är att slötitta lite på tv, gå en kvällsrunda eller bara ta det lugnt.

Livet kanske är det där vanliga som man gör på ren rutin.

 

Och utmaningen kanske ligger i att hitta det vackra i det vardagliga. Att unna sig en extra lång kram från sin älskade när man är som mest stressad. Att försöka njuta av även de tråkiga hushållssysslorna. Att försöka lysa upp mörkret med ett leende och några vänliga ord. 

 

Ja, det är såna tankar som kretsar i mitt huvud denna måndagskväll.

 

Kärlek