WBM

Råkade visst äta upp all julskinka som fina J hade med sig igår. Väntar på att han ska komma hem så jag kan förklara att den var helt oemotståndlig. Och så hoppas jag att han kan ta med sig mer nästa gång han kommer. Julskinka är något av det godaste som finns, kan äta hur mycket som helst! Något annat jag inte får nog av är J. Det är fantastiskt.

En doft av kärlek.

Mitt mål är att träna tolv pass till innan året är slut. Då har jag tränat en tredjedel av årets dagar. Jag har fem veckor på mig men det vette sjutton ifall jag hinner... Jag hoppas, för det hade varit lite fräckt.

Är slut efter kvällens box-pass. Sitter för tillfället och äter sista maten sen min fina J var här, rotfrukter med kyckling och fetaost-sås. Väldigt gott och dessutom skönt att slippa laga mat just nu. Hade behövt mer av den varan. Hade behövt J ikväll också. Fast jag fick kärlek från Sandy och Gyltene tidigare idag och det satt fint. Nu ska jag plugga tills jag somnar.

Gott folk; jag har fått tillbaka mitt hem! Så otroligt skönt. Dessutom är mitt hem mycket bättre och snyggare och mysigare än det var innan. Stort tack till Gyltene för att jag fick bo hos dig. Om du får löss lovar jag att du får bo hos mig...

Snart är det dags för middag med fina kollegor från högskolebiblioteket. Vi ska till Bull's och äta några stycken och det kommer förmodligen bli en väldigt fin kväll. Och imorgon blir det massa kärlek med min finaste J och mamma. Den här helgen är kärlek helt enkelt.

Sitter ensam i Gyltenes lägenhet och äter choklad, renskriver föreläsningsmaterial och tittar på tv. Det känns lite skumt att vara ensam i någon annans lägenhet men det är också ganska trevligt. Speciellt som Gyltene har massa godsaker som kanske inte är kvar efter helgen. Fast självklart är det roligast när Gyltene är här också!

Kär & Galen. Och lycklig. Vilken underbar kombination!

Idag är det tisdag och det innebär att det är onsdag imorgon. Min logik är imponerande! Men det är inte vilken onsdag som helst, jag ska nämligen åka till stora staden Göteborg och träffa underbara J. Precis vad jag behöver.

Då var hela min lägenhet nerpackad. Alldeles fullt av lådor och sopsäckar. Känner mig lite på bristningsgränsen för jag tyckte om mitt hem och nu är det plötsligt bara en lägenhet. Att det dessutom är mörkt och kallt ute gör inte känslan bättre. Men jag tänkte ta mina nödvändigaste saker och traska över till Gyltene. Där tänker jag bo i en vecka och jag tänkte börja med att köpa pizza ikväll. Ganska fint ändå.

Här kommer en text som jag skrivit för ett antal år sen. Var länge sen jag skrev något nu men kanske att jag börjar igen. Läs om ni vill.

Hon gick ensam och varje steg tog lång tid. Kanske inte så konstigt, trots allt var marken täckt av två decimeter snö. Fast de som såg henne fick konstigt nog en känsla av att hon gick långsammare än vad hon behövde. Egentligen var det inte så konstigt. Om de hade varit i hennes kläder och levt hennes liv, skulle de också tappt glädjen. För tappat glädjen var vad hon hade gjort. I hennes ögon fanns ingen glädje, inte ens längst in. Där fanns bara sorg.

Såklart brydde sig ingen om att ta reda på om allt stod rätt till. Det var ingen som gav henne varken ett leende eller ens en blick. De hade fullt upp med sig själva, och deras liv. De hade väl inte tid att gå och bry sig om en främmande flicka som antagligen bara var trött?

Och flickan var trött. Men det hon behövde var inte att sova, utan hon behövde omtanke. Ord som kunde värma hennes inre, och en famn som kunde värma hennes yttre. Hon hade levt så länge bland folk som inte brydde sig om de som var annorlunda. Och hon var annorlunda. Därför hade hon inte fått någon kärlek. Hon var inte ens säker på om kärlek fanns, eller vad kärlek var.

Medan flickan gick där för sig själv med snö yrandes runt sig var det något som hände inom henne. Någon spärr som släpptes. Hon vill ha ett slut, hon ville öppna upp folks ögon och få dem att bry sig. Hon ville få alla att sluta stressa och sätta ett leende på deras läppar.

Hon stannade plötsligt, precis utanför ett stort hus och kollade upp mot himlen, som om hon väntade sig att få se en ängel från gud som skulle tillmötesgå hennes önskningar. Men himlen smälte samman med all snö, och ingen ängel syntes.

Då gjorde flickan något mycket konstigt. Hon lade sig ner i en snödriva precis bredvid huset, och stirrade upp mot himlen igen. ”Om ingen ser mig eller hjälper mig nu så är världen grym. Så är du grym.” tänkte hon. Det var meningen att tanken skulle flyga till gud, men kanske blåste den bort. Kanske irrade tanken omkring utan att kunna urskilja något. Det var ju trots allt en mycket blåsig och sammansmältande dag.

Hemma i flickans hus slog dörren igen tjugo minuter senare efter att hennes lillasyster, som heter Liv, hade klampat in med röda kinder. Hon fick en välkomnande kram av sin mamma som hade gjort i ordning varm choklad och nybakade kanelbullar. Det var dukat till tre personer. Liv började genast ta för sig, och under tiden öppnades dörren igen. Efter en stund hade Liv fått sällskap av sin pappa. Snart satt de där, alla tre, och skämtade samtidigt som de åt av de nybakade kanelbullarna.

Flickans sista tanke tillägnades hunden som skällde en bit bort, medan doften av nybakade kanelbullar stack henne i näsan.

Jag har en känsla. Jag tror den kallas för lycka. Oj, så ljuvligt. Tack till J och alla andra finfina människor som gör mig lycklig, varje dag.

Idag har jag haft en fantastisk fredag och det tack vare min älskade Sawsen. Hon var här och förgyllde min dag. Bara att titta på henne och att få vara i hennes närhet får mig att må bra. Helt magiskt att en annan människa kan påverka en på ett så fint sätt. Underbaraste avslutningen när jag följde henne hemåt och vi skrattade så vi fick magknip. Alldeles alldeles fantastiskt. Sawsen, du gör mig lycklig.

Så många underbara människor jag träffat idag! Först alla fina på biblioteket, både personal och studenter, och sen fina tjejer i skolan. På väg hem från skolan träffade jag min älskade Sawsen, på träningen flummade jag med några härliga tjejer och nu ikväll har jag myst med fina Emelie. Ja, kärlek helt enkelt! Jag är så lyckligt lottad som har så fint folk omkring mig. Ni inspirerar mig till att bli bättre, varje dag. Älskar er!

Jag har precis spelat jullåtar på flöjten och som vanligt får jag rysningar. Finns nog inget mer stämningsfullt än julen och allt som hör till. Så nu är jag redo för julen och vill väldans gärna julpynta min lägenhet. Tyvärr måste jag vänta två veckor, eftersom jag ska packa ner och frysa in min lägenhet i nästa vecka så är det lite dumt att packa upp saker innan dess... Men så fort jag fått tillbaka mina möbler igen så ska adventsljusstakarna, glitter och annat mysigt upp! Sen ska jag bara försöka bestämma var någonstans jag ska vara på julafton eftersom min familj åker till Sri Lanka...

Vågar inte riktigt lägga mig i min säng. Tänk att trots mina muskler och mitt mod så vågar jag inte ens lägga mig i sängen. Detta efter att ha sett en av vägglössen som gömmer sig vid min sängplats. Inte så väldans trevligt och det kryper fortfarande i kroppen. Tänk att jag faktiskt är mat till dom! Usch! Så små men ändå gör dom sån stor skada och är till ohyggligt mycket besvär. Man kanske ska ta sig en sup innan det är dags att hoppa i säng...

Hela dagen har känts som söndag så för tillfället sitter jag och försöker banka in i huvudet att det är lördag. Tänkte försöka framkalla lördagskänsla med ett glas vin och massa tända ljus, fast det känns sorgligt ensamt ikväll. Har precis sagt hejdå till min älskling dessutom, alltid när hon varit här är det extra ensamt för jag saknar henne så mycket.

Imorgon är det fredag! Det är nästan värt en skål, fast jag har inget att skåla i. Skålade i mjukglass förra helgen, det var inte så tokigt. Imorgon är det jobb på WSP som gäller. Innan dess ska jag gå upp okristligt tidigt för att förbereda inför vägglus-sanering. En lättare sanering men jag hoppas jag slipper dom j*klarna i en vecka innan den stora saneringen dras igång.

Vilken start på veckan jag har haft! Det är bara onsdag och jag är redan helt slut. Men det har funnits ljusglimtar. Jag har varit nere på botten men underbara människor har hjälpt mig upp. Och min älskade mamma och pappa har fått mig att inse att jag behöver andas lite.