Fy för begravning
Då var begravningen över. Det var en av de jobbigaste sakerna jag gjort i år, all energi gick till att hålla ihop mig själv. Det positiva var att det var en väldigt fin begravning och jag fick träffa en del släktingar. Så trist bara att man inte ses förrän det är någon som dött. Värdelöst helt enkelt. För tillfället hoppas jag att jag klarar av att jobba imorgon, känner att tårarna är alldeles för nära och jag känner mig... bräcklig. Men efter lite sömn ska det nog gå bra. Är duktig på att hålla inne känslor när det behövs, kan ju vara bra för en gångs skull.
Nu ska jag plugga lite och gosa med finaste Tiger. För övrigt är det underbart att ha hund när man bryter ihop i tårar. Finaste Tiger kom och la sig i mitt knä och pussade mig och på något vis hjälpte det mer än vad någon annan hade kunnat göra.
En sista uppmaning: ge kärlek och uppskatta alla fina människor i er omgivning.
Kärlek
Kommentarer
Trackback
