Ensamhet
Ibland känner jag mig ensam. Som om jag vore den enda människan på hela jorden. Det spelar ingen roll att det vimlar av andra människor omkring mig, det känns som om jag vore osynlig. Eller som om dom är på något annat ställe än vad jag är.
Det finns så många bra och fina människor. Men ibland undrar jag vad dom egentligen tycker om mig. Bara för att jag uppskattar någon väldigt mycket, betyder inte det att den personen tycker samma sak om mig.
Det känns som om jag förlorat så många vänner under årens gång, något som plågar mig gång på gång. Vad ska man göra? Jag kan inte ändra den jag är, även om jag ibland önskar att jag kunde.
Jag är inte en person som säger till mina vänner att jag älskar dom, trots att jag älskar dom galet mycket. Men jag är rädd för att om jag vågade säga dom orden så kanske vännen inte säger dom tillbaka. Och det är nästan värre än att säga dom orden till sin partner utan att få något tillbaka.
I vissa stunder kan jag älska mig själv. Men jag har svårt att förstå att någon annan kan älska mig, det går inte riktigt ihop i min värld. Men till er som nu råkar älska mig; jag älskar er också!
Kommentarer
Trackback
