Gitarr
Jag har precis spelat gitarr. Det var som ett kärt återseende med en gammal vän; bekant, bekvämt och avslappnat. Jag har inte spelat på säkert ett år tror jag och ändå kan jag det.
Oavsett hur länge jag tar paus så finns gitarren där, tålmodigt väntandes på att jag ska röra vid den så vi kan skapa tillsammans. Fingrarna sätter ackorden och rösten anpassar sig.
Det är magiskt helt enkelt. Gitarren är lite enklare att bara ta fram och spela på jämfört med flöjten. Men med flöjten är det en helt annan sak. Flöjten är som en del av mig, sammankopplad med mitt hjärta.
Ja, jag kanske är lite extra överdriven och känslig ikväll. Men jag älskar, fullkomligt älskar, att skapa musik!
Kommentarer
Trackback
