WBM

Däremot så fort jag kommer i kontakt med omgivningen på olika sätt, antingen via media, på träningslokalen eller på fester, så ändras mitt självförtroende. Helt plötsligt ser jag inte min fina muskulösa rygg och mina vackra armar. Istället ser jag mina små kärlekshandtag vid sidorna, mina celluliter och allt det andra som kanske inte är lika vackert som på just hon där.

Problemet är att man jämför sig själv. En jämförelse som alltid blir objektiv.

Jämför du med någon som är fulare (även om det är ett dåligt ordval) så kommer du framstå som riktigt snygg. Jämför du dig med någon som är snyggare (även här ett dåligt ordval, men ni fattar tanken) så kommer du däremot framstå som fulare.

Varför gör vi detta? Varför måste vi placeras oss under eller över någon? Varför måste man bedöma folk och poängsätta deras utseende?

Kan vi inte bara möta nya människor och tänka positiva tankar, vara glada för varandras skull. Hon hade en riktigt vältränad mage, vad roligt för henne. Eller hennes hår glänser så vackert, kanske har hon något tips på vad man kan göra?

Jag försöker göra allt jag kan för att inte jämföra mig med alla andra, även om det är svårt. Men alla är vi olika, och det är just det som är så underbart. Det finns så mycket inspiration att hämta! Det finns alltid någon och något för alla. Njut av olikheten!