Tolv timmar senare...
Och där slutade jag plugga. Efter nästan tolv timmars tänkade, hårslitande, skrivande och funderande har jag fått nog. Alla bra idéer är slut för tillfället och det enda jag kan tänka på är i princip ingenting. Ingen trodde att jag någonsin kunde komma hit men nu är jag här: stunden när det är alldeles tomt i mitt huvud. Tror inte ens jag skulle kunna få fram ett dåligt skämt om jag så försökte...
Det är under dessa intensiva stunder som man inser vilka vänner som är guld värda. Jag har insett att jag har så mycket fint folk i mitt liv att jag blir alldeles tårögd av lycka. Tänk att jag är välsignad med alla dessa underbara och unika personer! Ni gör det värt att kämpa vidare, för så länge jag har er vid min sida så klarar jag allt.
Tack Gud!
Kärlek
Kommentarer
Trackback
