WBM

Imorgon ringer klockorna för finaste Sofia. Hon ska gifta sig med sin Mattias och jag är lite nervös för att jag kommer börja gråta. Jag blir nästan tårögd bara jag tänker på att de faktiskt kommer gifta sig imorgon. Det känns så stort och fint trots att det inte är jag som gifter mig. Och jag får inte börja gråta, inte innan de sagt ja till varandra. För jag har nämligen fått den stora äran att spela flöjtsolo och mitt stycke kommer precis efter de har sagt ja. Så om jag gråter då, kommer jag aldrig kunna få en klar ton i flöjten. Nervös kommer jag vara och händerna kommer troligtvis att skaka när jag lyfter upp flöjten. Men så fort jag väl börjat spela så vet jag att det kommer gå bra. Så länge jag inte gråter. Så jag får förtrycka mina känslor en stund tills jag spelat och därefter släppa loss allting. 

 

Som sagt kommer jag bli lite nervös, jag är redan smått nervös faktiskt. Det är första gången på hiskeligt många år som jag ska spela helt solo och eftersom det inte kommer vara flera hundra personer som lyssnar blir jag ännu mer nervös. Men jag hoppas, och tror, att jag kommer prestera bra. Jag ska försöka tänka på all kärlek som Sofia givit mig och hur fantastisk människa hon är, då kommer det med all säkerhet låta makalöst! Och det är med förväntan och spänning som jag ser fram emot att få spela solo igen. För jag är trots allt duktig på att spela flöjt och jag älskar att låta andra ta del av det vackra jag kan skapa. Så låt oss hoppas på att det blir vackert även imorgon. Om inte så kommer i alla fall Sofia vara strålande vacker, det är en sak som är säker!