För sent...
Jag orkar inte med ostabila människor. Känns som flera människor faller sönder framför mina ögon och jag kan ingenting göra. Mitt hjärta brister med dom men det spelar ingen roll vad jag gör eller säger, det är redan för sent. Jag önskar att jag kunde göra mer. Att jag kunde byta ut tårarna och smärtan mot kärlek och skratt.
Känns fel att jag går omkring och skrattar och mår bra när folk så nära mig far illa. Det hjälper inte att titta åt andra hållet, det känns i mitt hjärta ändå. Om jag bara kunde göra mer...
Kommentarer
Postat av: Simon
Känner igen det där, det är som att titta på tv. Man vill och önskar att det går att göra något. Det sticker en som en kniv i ryggen. Vad jag kom fram till som fungerade för att hjälpa till i det omöjliga var att be för dem. PUSH, Pray Until Something Happens.
Trackback
