Vänner som kommer och går

Ibland tänker jag på alla människor som på ett eller annat sätt haft en viktig roll i ens liv. Det kan vara en lärare på högstadiet som gjorde underverk för ens självförtroende. Eller så kan det vara en vän som var en så nära att man inte behövde några ord utan det räckte med att veta att den andre fanns där. Någon man umgicks så mycket med att man var tillsammans med vännen mer än man var med sin egna familj. Eller så kan det vara andra personer som egentligen inte har någon större betydelse men som ändå har gjort något avtryck eller inspirerat till något. 
 
Just idag tänker jag på den där vännen jag hade. Vi var lika på så många sätt men ändå olika. Och vi hade alltid hysteriskt roligt tillsammans. Vi kunde umgås och hitta på saker och på kvällen när man kom hem ringde man för att prata i telefon med varandra i över en timme (ja, det var på den tiden då man faktiskt pratade i telefon med varandra och inte smsade/chattade om allt).
 
 
Det är med sorg i hjärtat som jag inser att vi på något vis vuxit isär. Någon liten händelse för så många år sedan som fick oerhörda konsekvenser, för idag lever vi två skiljda liv. Jag har knappt någon aning om vad som händer henne (utom det som syns på facebook) och hon har förmodligen inte mer koll på mitt liv. Det gör ont att tänka på att man förlorat någon som man trodde var ens bästa vän. Vems fel det var, det vet jag inte och det spelar egentligen ingen roll. Ibland kanske man bara växer isär. 
 
Det jag innerligt hoppas är att jag aldrig ska behöva förlora fler nära vänner. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till ifall jag inte fick köra vilse på väg för att umgås och fnittra med min Sandy. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till ifall jag inte längre kunde få träffa min Sawsen och dricka kaffe och bara mysa och flumma och prata om allt. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till ifall jag inte längre hade mitt "Varbergs-gäng" med helt makalöst fantastiska tjejer. Och alla andra fina vänner som jag inte heller skulle klara mig utan.
Mina vänner är en del av mig och det är mina vänner som får mig att må bra och vara lycklig. Om mina närmsta mår bra, då mår jag bra.
Så snälla, försök stanna kvar i mitt liv för jag vill så väldigt gärna fortsätta vara delaktig i era liv!

Kärlek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0