WBM

Ibland känns det som om jag kommer tänka sönder mig själv. Inte så att jag tänker några särskilt avancerade tankar utan mer att jag planerar och tänker på alla saker som ska/bör/måste göras varje dag, vecka, månad. Jag kan sitta och tänka igenom vad som ska ätas till middag och sen stressar jag resten av dagen för att jag vet att jag kommer behöva handla efter jobbet och om jag bara går lite tidigare så tjänar jag in fem minuter som gör att jag hinner hem och packa upp innan jag ska göra något annat.

Jag går varje dag och stressar över att jag har några få saker kvar i gamla lägenheten som borde packas och att det finns dammråttor i hörnen som borde dammsugas upp. Vilket är löjligt för vem ser dom dammråttorna nu? Ingen! Inte förrän den trettonde oktober måste jag ha städat eftersom det då ska sova kompisar där, men det är långt fram och ändå tänker jag på det varje dag.

 

Jag försöker slå så många flugor i en smäll som är möjligt för att slippa göra saker i onödan men det resulterar i att jag planerar ännu mer intensivt och att jag driver mig själv (och min sambo) till vansinne.

 

Så mycket energi, kraft och känslor som går åt till såna där onödiga tankar. Så varför kan jag bara inte släppa det? Varför måste jag planera sönder mina dagar och mitt liv?

Jag hoppas att det blir bättre snart.

 

Kärlek