Disciplin och tankespöken

Det här med disciplin är inte alltid så enkelt. Jag är en sån person som kan bestämma mig för en sak och gå omkring och tagga och peppa mig själv i tankarna. Som exempel fick jag för några månader sedan för mig att jag SKA springa Vårruset detta året. Det är 5 km och målet är under 30 minuter. Då gick jag i flera veckor och taggade och tänkte att jag ska ta minst ett löppass i vecka i gymmet och så småningom utomhus för att öva upp min kondition. Nu har jag helt svalnat. Jag försöker komma på bra undanflykter för att inte springa Vårruset (det är jobbigt, det är tråkigt, det kommer vara så mycket folk så det ändå inte går att springa, det är onödigt att betala för att springa, det är inte min grej att springa osv osv). Ingen av mina undanflykter är egentligen rättfärdigad, det är helt enkelt en tanke min hjärna kommer fram med för att jag ska känna att det är okej att inte springa Vårruset.
 
Samma sak kan gälla när jag bestämt mig för att vara nyttig och försöka tajta till kroppen genom fler och intensivare träningspass. Då dyker de där undanflykts-tankarna upp.
Hur gör man för att mota bort de tankarna? Hur gör man för att ta sig i kragen och faktiskt ta sig till gymmet? Hur gör man för att inte äta den där oerhört goda och välsmakande chokladkakan eller efterrätten? Hur skaffar man sig självdisciplin?
 
Jag vet inte mer än att ibland lyckas jag motstå, ibland lyckas jag låta bli att falla för mina svaga undanflykter. Det värsta att tänka i en sådan situation är "men det har varit en så jobbig/lång/regnig/trött dag så jag är faktiskt värd chokladen/kakan/vilan". Någon gång är det självklart okej att tänka så men inte varje gång, varje dag.
Ibland kanske man till och med måste tvinga sig själv till gymmet. Innerst inne vet man att det alltid känns bättre efteråt och den nöjda tillfredsställelsen är värd så mycket mer än "det är så synd om mig"-känslan.
Man får göra det bästa med vad man har och försöka disponera tiden så den räcker till allting man vill göra utan att ge avkall på sitt välmående.
 
Bara några funderingar såhär en regnig måndagskväll (jag lyckades motstå sötsaks-frestelserna idag men jag orkade inte ta mig till gymmet vilket är den bistra sanningen).
 
Kram & Kärlek

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0