Kärleksfunderingar

Ibland funderar jag kring det här med kärlek. Ikväll är ett sånt tillfälle. Tankarna far upp och ner, ut och in och överallt. Vad är egentligen kärlek? Är det meningen att det ska vara som en berg- och dalbana? Kommer man någonsin våga lita på en annan människa fullt ut och veta att han valt just mig av en anledning? Vad är det som gör att man väljer att vara bara kompis med någon och mer med någon annan?

Så många frågor och svaren vet jag inte om dom ens finns. En sak är däremot säker; oavsett hur många gånger man blir sårad så vågar man sig ändå upp i sadeln och försöker igen. Man borstar av sig lite och försöker skydda sitt hjärta lite extra. Men när man väl faller för någon, då glömmer man allt som varit och bara njuter av nuet. För visst finns det knappast någon bättre känsla än att vara kär?

Jag erkänner

Okej, jag erkänner; jag tycker att jag är snygg och jag är nöjd med min kropp. Jag kan stå på kvällarna och spänna mig framför spegeln, vrida och vända på mig och nöjt betrakta min kropp.
Jag är långtifrån perfekt och jag är absolut inte snyggast. Men snygg, det är jag. Det är när man slutar jämföra sig med andra som man kan börja se sig själv i rätt ljus. Om man ska jämföra sig så ska det vara med sig själv, att kunna se förbättringarna som hänt. Och det är precis vad jag har gjort på sista tiden. Resultatet; bättre självkänsla.
Jag önskar att jag kunde förmedla och få alla mina fina vänner att inse att dom är vackra och snygga precis som dom är. Tyvärr är det inte så lätt. Man kan aldrig ta emot kärlek till fullo ifall man inte älskar sig själv, och det går att älska sig själv. Under tiden ska jag göra mitt bästa med att ge kärlek till alla fina människor där ute, för ni är värda det.

Kärlek

Präst, ljuva präst!

Har nyss kommit hem från kyrkan. Och oj vilken underbar gudstjänst det blev! Absolut min bästa gudstjänst jag någonsin deltagit i! Vet inte ens var jag ska börja förklara. Allt tack vare prästen. Tyvärr tror jag han är pensionär men om jag har tur kommer han tillbaka någon gång och gästspelar.
Han var lite lätt glömsk, men han bjöd på sig själv och erkände för oss att han faktiskt hade glömt men att han kom ihåg ändå. Och när han predikade så predikade han om kyrkan. Han talade "illa" om kyrkan. Han ställde oss frågan ifall vi skymmer Gud med alla våra ritualer och klädnader och allt som hör till en gudstjänst. Bara en sån grej att han står och kritiserar sin egen prästklädnad! Allt han sa sa han med kraft och känsla bakom, men även med ett litet stänk humor.

Något han också talade om var tre nyckelord för mänskligheten. Det första är tack. Tack är smörjoljan i det mänskliga livet. Sedan talade han om hjälp. Kärlek är att man vågar be om hjälp och när någon får hjälpa till så växer den personen. Och det sista ordet är förlåt. Att kunna be om förlåtelse och att ge förlåtelse.
Det är svårt att försöka föra vidare den känslan han hade och känslan han gav mig, hans ord måste upplevas helt enkelt. Jag har aldrig mött en präst som honom, en präst som får hela församlingen att skratta och sen applådera! Till er som inte brukar gå i kyrkan så brukar man inte göra något av det.
Som avslutning citerar jag prästen: Det ska va gött att leva, annars kan de kvitta!


Kärlek

Självförtroende

Jag har funderat lite kring det här med självkänsla och självförtroende. Idag känns det som naturligt att se ner på sig själv, både utseende och sin förmåga. Framför allt hos kvinnor så gäller det att varje dag hitta något nytt på sin kropp att jämra sig över och önska vore större/mindre.
Och självklart är det så att ingen är perfekt, varken man eller kvinna. Men alla är vi speciella, skapta med kärlek och omsorg.
För varje dag är jag tacksam att min kropp fungerar och att den orkar med allt jag utsätter den för. Jag tränar för att känna mig stark och för att få kroppen att bli så bra förberedd som det bara går. Man vet aldrig vad man kan råka ut för men har man en god hälsa så har man ett bra försprång. Så just därför utmanar jag min kropp att springa lite snabbare eller att ta tio kilo extra i gymmet. Och när jag klarar det då blir jag tacksam. Tacksam mot kroppen för att den samarbetar med mig.
Och då känner jag mig vacker. Visst kan jag känna mig vacker när jag klätt upp mig, sminkat mig och gjort mig fin. Men allra vackrast känner jag mig när jag fått använda min kropp fysiskt och vet att den klarar det. Min kropp är fantastisk och din också! Det handlar inte om utseende, det handlar om en känsla. Självkänsla.
Jag är absolut inte perfekt, jag är något ännu bättre än så. Jag är unik.

Det finns alltid en mening

Om det känns bortkastat så var det inte rätt. Eller jag försöker i alla fall inbilla mig det.
Det finns vägar som vi inte kan förstå
Det finns drömmar som vi aldrig kommer nå
Men mitt i allt så finns du Gud
Och ingenting kan skilja oss från Dig

Det finns sorger och glädje som består
Det finns helande och vidöppna sår
Men mitt i allt så finns du Gud
Och ingenting kan skilja oss från Dig

Texten ovan är en sångtext från en grupp som heter Folk. Jag älskar deras texter, men speciellt denna. Just nu känns den dessutom så passande. Just nu kanske man inte förstår vad som hänt eller varför det hänt.
Hur många gånger har man inte tänkt Varför hände det här just mig? Men i efterhand kan man se tillbaka och inse att varje litet steg, varje litet beslut har lett fram till den här punkten. En punkt av lycka.
Jag vet att det är så även nu. Det finns någon mening med allt. Och oavsett vad som händer, vilka katastrofer som drabbar mig, så finns alltid Gud. Och ingenting kan skilja mig från Honom!


Shut down

Känner mig alldeles inte på topp just nu. Har precis kommit hem från boxningen, där slogs jag så jag fick tårar i ögonen. Trots detta fick jag inte ut all frustration, ångest och stress jag känner.
Just nu har jag panik över att jag inte hinner träna mer än 3 gånger per vecka, att jag borde öva på flöjten minst varannan dag men knappt hinner en gång i veckan, att jag inte hinner plugga ens i närheten av så mycket jag borde och vill och dessutom har jag tenta på måndag och jag jobbar onsdag, torsdag, lördag och söndag plus att det är konsert på fredag.
Jag hinner inte, jag orkar inte och jag har ingen lust! Vill sitta i lugn och ro och bara plugga, men folk förväntar sig att jag ska ställa upp, att jag ska vara där och vara glad och vara på topp. Men just nu känner jag mig inte stark. Jag önskar att jag kunde vara stark hela tiden, att jag alltid hade energi och ett leende att ge. Jag orkar inte ens laga mat men jag måste för annars har jag ingen matlåda till imorgon. Jag känner inte ens hunger, bara matthet. Ge mig kraft, snälla!

Tack gode Gud för finaste Linda som alltid finns där. Du är guld värd och den bästa jag har. Tack för att du stått och står ut med mig hela tiden.

Träning

Har nyss kommit hem från dagens boxnings-pass. Eftersom jag inte hade någon att boxas med fick jag boxas med en kille som var där. Han var ganska lång och stark och dessutom väldigt trevlig. Det var ganska galet jobbigt bara att hålla mitsarna när han skulle slå, och både han och instruktören frågade med jämna mellanrum om allt gick bra.
Visst var det väldigt snällt av dom, men jag blir lite irriterad eftersom jag vill inte vara svagare bara för att jag är tjej.
Jag försökte ta i för allt vad jag var värd, och det var tufft och mina ben kändes som bly vissa övningar och jag kommer förmodligen ha stora blåmärken över låren imorgon efter hans sparkar (trots mits som skydd). Men det var det värt, för jag tog i för kung och fosterland!

Så på en timme har jag passerat hela känslo-skalan; från glad och energisk, till förbannad och irriterad, till frustrerad och besviken, och slutligen nöjd och lycklig. För jag klarade av det.
Jag klarade av att boxas med en kille och dessutom ge honom motstånd. Efteråt sa han att jag gav minst lika mycket motstånd som vissa killar han boxats med och att han nästan blev kräkfärdig. Det var väldigt snällt sagt av honom.

Mitt mål under 2011 är att bli dubbelt så stark så jag inte bara kan ge honom motstånd, utan komma upp på hans nivå.

Minnen

Satt och tänkte på en arbetsledare vi hade på dam som var så otroligt bäst. Hon gav glädje och energi och var så omtänksam. Hon brydde sig om alla.
Och samtidigt som jag tänkte tillbaka i tiden så fann jag några rader som jag skrivit för ungefär två år sedan:
När man tittar tillbaka så kan man se vilken häpnadsväckande stig man tagit genom livet, och din kommer fortsätta mot nya mål och nya äventyr, fulla av kärlek, inspiration och glädje.
Ibland är jag otroligt klok. Jag vet inte vart allt kommer ifrån. Kanske är det Gud som ger mig inspiration? Jag skulle gärna vilja tro det. Oavsett vad så har ord en stor makt så jag är tacksam att jag har en del av den gåvan. Jag är talangfull.

Gah!

För tillfället har jag en liten svacka. Det positiva med att cykla i regn är att ingen ser ifall du gråter. Jag känner för att bryta ihop just nu. Jag har så mycket att göra, så mycket som jag ligger efter med och så mycket jag inte hinner med som jag vill och behöver göra. Men jag hinner inte!
Jag vet, det finns dom som har det minst lika illa. Och det finns dom som har det värre. Men för tillfället har jag fullt upp med mitt eget liv och att få det att gå ihop så det finns inte tid att tänka på alla andra. Egoistiskt kanske.

Jag vet i alla fall att jag saknar min finaste Linda. Varför måste hon vara så långt bort? Hon är den bästa vän jag någonsin haft och förmodligen kommer ha dessutom. Önskar jag kunde ha henne här, i min lägenhet, nära.

Någon annan jag saknar är Gud. Jag har tappat honom. Jag erkänner skamset att jag inte haft tid för honom i mitt liv. Jag vill ändra på det, men så mycket har fått gå före så det är pinsamt. Utan Gud är jag ingenting, ingenting! Jag behöver dig nu Gud, mer än någonsin. Jag behöver din styrka och kraft, jag behöver din kärlek. Öppna mitt hjärta för dig och låt det aldrig stängas igen. Jag ber!

Funderingar kring vikt

Sitter och dricker smoothie och funderar lite kring det här med vikt, utseende och självförtroende. Jag tycker personligen att jag är ganska snygg. Visst, jag vill gärna gå ner 5-7 kg men samtidigt vet jag att jag tränar mycket och har lite muskler som ju väger mer. Men överlag är jag ofta nöjd med mig själv.

Däremot så fort jag kommer i kontakt med omgivningen på olika sätt, antingen via media, på träningslokalen eller på fester, så ändras mitt självförtroende. Helt plötsligt ser jag inte min fina muskulösa rygg och mina vackra armar. Istället ser jag mina små kärlekshandtag vid sidorna, mina celluliter och allt det andra som kanske inte är lika vackert som på just hon där.

Problemet är att man jämför sig själv. En jämförelse som alltid blir objektiv.
Jämför du med någon som är fulare (även om det är ett dåligt ordval) så kommer du framstå som riktigt snygg. Jämför du dig med någon som är snyggare (även här ett dåligt ordval, men ni fattar tanken) så kommer du däremot framstå som fulare.

Varför gör vi detta? Varför måste vi placeras oss under eller över någon? Varför måste man bedöma folk och poängsätta deras utseende?
Kan vi inte bara möta nya människor och tänka positiva tankar, vara glada för varandras skull. Hon hade en riktigt vältränad mage, vad roligt för henne. Eller hennes hår glänser så vackert, kanske har hon något tips på vad man kan göra?

Jag försöker göra allt jag kan för att inte jämföra mig med alla andra, även om det är svårt. Men alla är vi olika, och det är just det som är så underbart. Det finns så mycket inspiration att hämta! Det finns alltid någon och något för alla. Njut av olikheten!

Hurra vad jag är bra!

I Sverige (och säkert många andra ställen i världen) ska man helst inte prata för mycket positivt om sig själv. Istället blir det allt mer vanligt att klanka ner på sig själv, sin personlighet och sin kropp. Jag tänker försöka gå emot strömmen. Detta inlägget kommer bli ett boost-inlägg till mig själv!
Så här kommer en lista med saker som jag älskar med just mig:
  • Jag är jäkligt snygg!
  • Min kropp är ganska muskulös, något som bidrar till ovanstående punkt.
  • Mitt skratt är ett av de härligaste ljuden jag kan åstadkomma, det är oftast äkta och kommer direkt från mitt hjärta. Jag är dessutom ganska lättroad, så mitt skratt ljuder ofta.
  • Jag har en ganska grym stil; kläder och accessoarer mm.
  • Jag är musikalisk, och en ganska naturbegåvning på det då jag har lätt att lära mig låtar. Min flöjt är min terapeut.
  • Jag har också någorlunda lätt att lära mig saker, som att lära mig redovisningar till skolan, och en duktig talare.
  • Jag har underbara vänner som lockar fram det finaste i mig.
  • Jag är duktig på att ha många bollar i luften samtidigt.
Så, det är några av de sakerna som gör mig till just mig. Så underbart att få skriva och tänka underbara saker om sig själv. Jag är inte bäst, vissa dagar kan jag vara riktigt hemsk till och med. Men jag är då ta mig tusan inte sämst heller!

Tjejer, skärpning!

Sitter och tittar på topmodel, det är ganska underhållande. Något som är ganska sorgligt dock är hur bitchiga vissa av tjejerna är. Eller ganska många av dom faktiskt.
Vi tjejer är ofta bitska och bitchiga, fulla av skitsnack, skvaller och sneda, dömande blickar. Varför? Kan vi inte försöka hålla varandra bakom ryggen istället för att sticka knivar i den hela tiden?

Istället för att glo surt på hon som nyss gick förbi bara för att hon vågade gå i kort kjol (eller vad det nu är som gör att du blänger) så kan du väl försöka hitta någonting positivt eller vackert med henne? Kanske att hon har snygga ben som klär i kjol. Eller att hennes hår glänser riktigt ljuvligt. Eller att hon ser härligt glad och lycklig ut.

Det är inte alltid det lättaste att försöka tänka gott om andra, speciellt inte samma kön som naturligt är våra rivaler, men vi kan väl göra ett försök?

Ge lite mer kärlek.

Diet

Jag vill gå ner i vikt. Allra helst skulle jag vilja gå ner 10 kg men jag tror att jag kanske får sikta på 5 kg med tanke på att jag tränar en del styrka. Funderar på om man kanske ska börja följa någon diet. Men hur tusan vet man vilken som passar just mig? Sen är jag lite osäker på om jag verkligen har motivation nog att följa en diet. Kanske. Det skadar ju inte att testa i alla fall. Frågan är vad man ska göra med det goda man har hemma, som kex och pepparkakor och choklad. Vill inte kasta allt. Finns kanske någon som vill ha det.

Nyare inlägg
RSS 2.0